Studiebevakare, ett Tufft Jåb

Kategori: 
Svenska

Hej igen,

De av er hemma i stugorna som funderade på att söka någon av ämbetena i förra veckan undrar säkert vem det var som löpte linan ut och sökte. Enligt vad UTB-N har erfarit från källor inom självaste kårledningen är svaret att ingen har sökt. Ja ni hörde rätt: Ingen har sökt till någon av studiebevakarposterna och inte heller till ett par andra ämbeten.

Ur min horisont låter det lite märkligt att ingen på hela TekNat-fakulteten skulle vara det minsta intresserad av att söka till studiebevakare. Inte nog med att det är ett kul jobb där man får träffa massvis med nya människor, får resa och får lära sig om allt från Rayleigh-spridning till hur universitetet fungerar på hög och låg nivå. Man får vara med när alla viktiga beslut fattas, får höra det allra senaste högskoleskvallret (det är väldigt mycket skvaller på en kår). Dessutom får man hjälpa universitetet att förbättra utbildningen för TekNats studenter, fika i mängder och en juste rad på CV:t.

Det kan med andra ord inte rimligen vara så att ingen är intresserad. Vad är det då som gör att folk inte söker. Handlar det om att man är rädd för att inte klara av jobbet? Tänk om man inte har tillräcklig erfarenhet, och så står man där med byxorna nere och 4000 medlemmar som hellre hade sett ett tomt skrivbord?

Sanningen är att de flesta som söker till ledningsgruppen har ganska begränsad erfarenhet, men att det brukar fungera bra ändå. Jag hade till exempel aldrig haft ett jobb innan, och många har aldrig varit studentrepresentanter. Det visar sig att 10 miljoner svenskar inte kan ha fel: Det är inte så svårt att sköta ett jobb oavsett om man kör sopbil, är professor eller studiebevakar på UTN.

Med andra ord. Sök Adams eller mitt jobb. Det blir kul.