Studiebevakare med utbildningsansvar (naturvetenskap)

AB, inte 08:00

Kategori: 
Väckarklockan ringer 06:00. Den som ska bereda anställningar måste gå upp i arla morgonstund. Igår tittade jag nämligen på mitt schema i Google-kalendern som vi använder här på kontoret och såg att jag hade en extrainsatt anställningsberedning klockan 08:00.I wake up at 06:00. Being in a recruiting committee, it is sometimes necessary to get up early. The prophecy that I would not get to sleep comfortably in the morning had been delivered by the Google calendar we use in the office. As you can clearly see, there is an "extrainsatt" "AB" (an extra meeting with the recruiting committee) at 08:00. 

Jag hoppade i kläderna, upp på cykeln och över frukosten och skyndade förbi trafikljus (det var grönt) och långsamcyklare bara för att komma till ett helt tyst och folktomt Å2001. Efter en liten utredning visade det sig att det hade blivit lite fel där i schemat.I jumped out of bed, skipped breakfast, hopped on my bike and hurried off into the distance, passing by traffic lights, pedestrians and slower bicycles only to arrive in a desolate Å2001. It turns out the recruiting committee were not in for the Eight O'Clock Experience™ after all.

Nåja, jag fick ju i alla fall en kopp kaffe och en lugn stund på kontoret!In the end, I got myself a nice cup of coffee and some peace and quiet at the office.

 

En papyrologisk upplevelse

Kategori: 

De av oss som läser kandidat- och masterprogram har friheten att läsa lite vad vi vill. För att vara lite mer specifik kan man säga att så länge 90 hp tillhör huvudområdet och det ingår ett examensarbet så kan man i princip fylla de resterande 90 högskolepoängen i sin kandidatexamen med just precis vad man vill.

Lite så blev det när jag en gång i tiden skulle läsa en språkkurs. Jag tänkte att det vore kul och bra och framförallt så skulle det ge lite omväxling. Efter en snabb titt i kurskatalogen (för det var på den tiden man kunde beställa kataloger med alla kurser i Uppsala), konstaterade jag att för oss som ville lägga cirka 15 hp på hösten så fanns i princip ett alternativ: grekiska. Det hör till saken att man inte kan läsa nygrekiska, som man talar i Grekland, utan bara gammelgrekiska, som man talade i typ hela östra medelhavsregionen och Mellanöstern för cirka 2000 år sedan. Efter att grekiska + matematik inte hade visat sig vara ett framgångskoncept stod jag helt plötsligt där med en kraftigt försenad examen och 30 hp grekiska i bagaget.

Det här med grekiska är en sällsam historia. Om du tänker dig att gammelgrekiska handlar om att läsa gamla bokrullar som någon har hittat i öknen eller gamla pergamentböcker i folioformat som har glömts bort i ett bibliotek i Konstantinopel i tusentals år eller om fromma gamla munkar som sitter och skriver av böcker för hand då har du alldeles rätt! Det är just precis sådant det handlar om. Det handlar också om en förlorad värld där generaler kunde förbryllas över att "landet var platt som om det vore ett hav" eller att "vi var tvungna att äta kött för att överleva" eller där historiker kunde resonera som så att det ju inte rimligen kunde finnas en kust norr om Grekland där det fanns bärnsten (Baltikum), för jorden fortsatte ju oändligt långt norrut, och där bodde det kanske varelser med ett öga i bröstet som levde av att stjäla guld från gripar. Jag tycker i alla fall att det är ganska spännande.

Vän av god ordning undrar säkert vad det har med saken att göra. Ska inte det här vara en studiebevakarblogg för en såndära teknolog- och naturvetarkår som håller på med maskiner och det allra senaste och atomer och sånt? Vi kommer dit. Igår begav jag mig nämligen till UTN:s motsvarighet till biblioteket i Alexandria, arkivet i hus 2. Jag hade hört rykten om en sedan länge glömd förening som hette SENS och som hade lagts ned någon gång mellan 2000 och 2003. För vetenskapen var föreningen endast känd genom ett par kryptiska passager i UTN:s tidigaste verksamhetsberättelser. Det framgick att föreningen hade varit verksam under UTN:s första verksamhetsår, och att den hade lagts ned verksamhetsåret därpå eftersom den var alldeles för genombyråkratiserad och inte svarade mot medlemmarnas behov.

I ett fackelupplyst hieroglyfprytt akriv grävde jag i alla hyllor, sneglade på alla hyllplan och tittade på alla lappar. Efter att mödosamt ha tytt de uråldriga tecknen som visade sig vara ett slags pärmetiketter till Le Coqs och FUM:s pärmar hittade jag till slut en bortglömd mystisk volym allra längst in i ett hörn. De prydliga bokstäverna på ryggen lydde "SENS" och vittnade om den fjärran forntid då den påkostade pärmen hade älskats av sin innehavare eller åtminstone av sin skapare. Jag tog med pärmen till UTN:s filologiska avdelning, där kårens skarpaste filologer pumpar ut kritiska utgåvor av de allra oläsligaste palimpsesterna.

Väl där öppnade sig en helt ny värld. Det visade sig att SENS, Sveriges Enade Naturvetarstudenter, hade varit en uråldrig sammanslutning av intresseföreningar och studentkårer för naturvetarstudenter. SENS kan bäst beskrivas som en korsning mellan ett SFS och ett Reftec, fast helt utan finansiering och med medlemsföreningar som Dag & natt på Högskolan i Gävle och MatNat-sektionen i Linköping. För att klara av verksamheten, som bland anant bestod i att anordna enorma konferenser, tänkte man sig att det behövdes pengar. En ansökan om bidrag på 2,9 miljoner kronor lämnades  till exempel in till Alice och Knut Wallenbergs stiftelse i april 2000 för att täcka ungefär ett års verksamhet. Av årsredovisningarna att döma fick man aldrig pengarna och de ambitiösa planerna förverkligades aldrig. Trots de ekonomiska svårigheterna lyckades man ändå med en hel del. I april 2000 höll man till exempel en workshop i Uppsala med 75 deltagare från hela landet.

Där ser man! Jag som tyckte att det var ambitiöst att tänka sig att man kunde bjuda hit ett par heltidare som sysslar med naturvetenskapliga utbildningar för att fika någon gång.

Studentrepresentant

Kategori: 

Hej, mitt namn är Adrian, jag vill gärna ha nya kompisar. Låt mig förklara.

Har du någonsin undrat över alla de där mystiska grejerna man kan söka i registret? Som den här till exempel?

Hello, my name is Adrian. I need some new friends. Let me explain.

Have you ever wondered what all the people at the UTN do? What would you get to do if you applied for the following position?

Vad gör en så'n egentligen?

Jo, ni förstår, Adam, jag och ett gäng andra (Alve, Daniel, Diana, Jennifer och Luc) har en alldeles egen liten gemenskap. Vi är #studentrepresentanter #4life (i alla fall resten av vårterminen) och gör sådant som bara studentrepresentanter kan. Följ med in i vår värld.

Ungefär tre gånger per termin får vi ett såhär långt dokument:

What does a "Studentrepresentant" in "naturvetenskapliga utbildningsnämnden" actually do?

Let's put it this way: Adam and me, as well as our friends Alve, Daniel, Diana, Jennifer and Luc, make up a small community of #studentrepresentatives #4life (for the reset of the semester). Join us as we discover the fascinating world of student representatives.

Approximately three times per semester, we get one of these:

En kallelse med handlingar till Naturvetenskapliga utbildningsnämnden (NUN) nu på torsdag!A call for the Science Education Committee (Naturvetenskapliga utbildningsnämnden in Swedish) this Thursday.

NUN är ett alldeles särskilt litet land. Där sitter en hel bunt studenter, ett gäng lärarrepresentanter, en extern representant, en från TUR och lite annat folk. Vad gör de i NUN-landet undrar ni? Jo, de diskuterar de naturvetenskapliga kandidat- och masterprogrammen (och basåret) på en strategisk nivå. I praktiken fattar vi också beslut i en del frågor. Till exempel bestämmer vi om kursplansrevisioner i vissa fall, om nya kursplaner, om studie- och utbildningsplaner och om en massa andra saker.

Här har vi en kvalitetsrapport till fakultetsnämnden. Den är inte färdig ännu, så ta den med en nypa salt.

The land of the NUN (Naturvetenskapliga UtbildningsNämnden) is a most peculiar realm of knights, princes, princesses and queens. There, a mighty fellowship of student representatives, along with a guild of employees, as well as some friends of ours', meet in order to deliberate on the long-term development of our master and bachelor programmes in science. In reality, it is also a decision making body for a host of minor decision making.

First up (actually 5th) is NUN:s "kvalitetsrapport" (literally "Quality Report"), it's not decided on yet, so don't expect it to be anything more than a draft.

Men Adrian, det var ju bara typ tio sidor i den där kvalitetsrapporten. Vad innehåller de cirka 150 återstående sidorna?The observant reader might want to point out that the Quality Report is no longer than 10 pages. So what were the rest of those 150 or so pages all about?

Kursplaner! Massor med kursplaner! Såhär gör man när man läser kursplaner. Man fokuserar på de delar man förstår, oftast viktiga bitar som ”Examination”.Syllabi! A million syllabi! This is how to read a syllabus: Focus on the parts you can understand, such as the important "Examination" subsection.

Vi bläddrar vidare.Let us carry on.

Stopp och belägg! Alle man på däck! Här var det något lurt. Finns det någon studiebevakare ombord?Hold on! All hands on deck! Is there a student liaision officer on board?

Jajemän, Adrian kommer till undsättning med en snabb anteckning på stenografi (ordet jag håller på att skriva är ”oppositionen”) så att jag kommer ihåg vad grejen var till mötet.

Superskoj! Vill du också hänga med? Sök ett studentrepresentantuppdrag, så får du också hänga med på möten.

Adrian to the rescue! A tiny note in shorthand (the word I am writing is "oppositionen") will help me remember what to say in the meeting.

Great fun! If you wish to tag along and if you understand Swedish, apply for one of our positions as a student representative.

 

Gasque

Kategori: 

Ibland kan man tänka att han den där Adrian, han är lite väl tråkig han. Inte nog med att han sitter där och granskar kursplaner hela dagarna och pratar kvalitetsgranskningssystem. Ibland går han på fullmäktige och det händer att han skriver ett och annat tråkigt blogginlägg (inte okej). I lördags så tänkte jag i min nyvunna klarsynthet (vi återkommer till det senare) att det fick vara nog med tråk-Adrian. Det var dags för gasque.

Som tur är hade våra vänner i IK (internationella konventet) planerat att det skulle vara en internationell gasque just i lördags! Undertecknad var förstås inbjuden i egenskap av internationellt ansvarig på UTN (en av mina många skepnader), och kanske lite för att jag tycker mig vara cool nog att få vara med på deras möten trots att jag inte är internationell sekreterare på riktigt. Internationella konventet är förresten ett av många underkonvent till Kuratorskonventet, ett samarbetsorgan för nationerna. Bland annat samordnar de på ett ypperligt sätt nationernas mottagningsaktiviteter för internationella studenter, och arrangerar trevliga evenemang för att internationella studenter ska känna sig lite mer hemma här i Uppsala.

Jag inställde mig därför å det punktligaste på ÖG iklädd kavaj, snöstormshärdade finskor (det är en annan historia) och kanske framförallt mina sprillans nya glasögon. Efter en trevande fördrink med ungefär noll tidigare bekantskaper och lite ”Jaså, ni är från Belgien, trevligt, jag är från Uppsala.” hamnade jag till slut mellan Sol från Faramacevtiska studentkåren och Pooja, som är IK:s sekreterare och ansvarig för Buddy-programmet på Uppsala studentkår. Kvällen rullade förstås på som är brukligt på gasque, fast med lite ovanliga sånger, och det var riktigt trevligt. Mucho pepp på dig också Sol och tack så mycket IK, UTN vaggar förresten en hel del vi också Pooja.

Nu trodde jag att jag skulle ha en fin bild från gasquen i brevlådan när jag kom till jobbet, men det blev inte riktigt så, så ni bloggbesökare får nöja er med en bild från kontoret. Lägg särskilt märke till att UTB-N tillika Int numera faktiskt kan se vad det står i Powerpointpresentationerna på möten. Och ja, vi har alltid roliga mössor på oss på kontoret.

Nobody would blame you if you thought Adrian, reading syllabi all day, inventing quality assurance systems for the university, attending the General Assembly of the UTN and writing super boring blog entries, is quite square. Realizing I had to do something to rectify said condition, I had a sudden flash of inspiration. It dawned on me that a Gasque would be just what I needed.

Luckily, our friends in the Uppsala International Committee arranged their International Gasque this Saturday. Perfect! Being Head of International Affairs at the UTN (one of my many jobs), and perhaps because I like to pretend I am cool enough to attend their meetings despite not being and International Secretary, I had been invited. By the way, the Uppsala International Committee is one of the many subcommittees under Kuratorskonventet. They make sure the nations' receptions of international students run smoothly and arrange a host of fun activities in order to make international students feel more welcome here in Uppsala.

Wearing a suit, blizzard worn leather shoes (it's a long story), and most prominently, my brand new glasses, I entered ÖG at 17:00 for a predrink full of “Oh, so you are from Belgium, I come from Uppsala, nice to meet you.” and the general anxiety brought about by knowing hardly anyone. Eventually, I was seated next to Sol (Swedish for Sun) from Farmacevtiska studentkåren and Pooja, secretary of the International Committee and responsible for the International Buddy Programme. Thank you for making the evening so full of fun. “Mucho pepp” to you too Sol, thank you IK for inviting me, and by the way, we do rock quite a bit at the UTN as well Pooja.

Hoping to find a nice picture from the gasque in my inbox today, I didn't take any of my own. However, in order to satisfy the curiosity of our readership, I decided to take a picture in the office. Please note how yours' truly is now able to actually read the text in Power Point presentations. And yes, we always wear funny hats in the office.

Representantutbildning

Kategori: 

Så var det dags igen, dags för studentrepresentantutbildning. Det är kul, för man får prata med folk från alla möjliga sektioner. När man är ny som studentrepresentant så är det nämligen inte självklart vad en kursplan är för någonting, att suppleanter får gå på möten och att man faktiskt är vald av kåren trots att man inte har någon som helst kontakt med den överhuvudtaget.

In kommer vi, studiebevakarna, för att informera. Delegationer av varierande storlek och från alla tänkbara sektioner kommer in, tar en macka per person och så drar det igång. Den nya, av Lina konstruerade representantutbildningen, rullar fram. Efter en stund, cirka en timme, har allt från programråd till institutionsstyrelser och kursplaner förklarats och diskuterats.

Så går det till. Efter en kort utbildning, och ett par programrådsmöten, står man där och har förvandlats till någon typ av lokal expert. Något centralt studentrepresentantuppdrag senare och helt plötsligt har man det varje studentkår behöver. Engagerade och kunniga medlemmar som kan driva verksamheten på lokal och central nivå.

Världsrekord, på sätt och vis

Kategori: 

En gång när jag var liten tyckte jag att jag hade bevittnat ett världsrekord. 100 personer hade samtidigt varit inne på ett visst ställe på internet. Jag gjorde det enda rätta. Jag rapporterade det till Myndigheten för världsrekord, det vill säga Guinness rekordbok. Det var ju ett världsrekord på sätt och vis, men till min stora förvåning var det inte tillräckligt spektakulärt.

Nu har det hänt igen! Världsrekord. Här på Uthgård. Jo det är sant. Jag talar förstås om Internationella utskottet i Trellipsen. Hela 10 personer hade samlats till utskott. Så välbesökt har utskottet aldrig varit förut! Fast jag har lärt mig min läxa. Guinness rekordbok föredrar nog om jag tar upp det här på bloggen istället. Ett stort tack till er som gjorde det möjligt.

Internationell mässa och NUN

Kategori: 

Hej Bloggen,

Nu är det dags för mitt första blogginlägg. Jag heter Adrian Wennström och är från och med första januari studiebevakare med utbildningsansvar för naturvetenskapliga utbildningar och internationellt ansvar, en lång titel som, i alla fall ibland, också leder till långa arbetsdagar. Till exempel: idag sitter jag kvar för att jag kom lite sent (5 minuter kanske?) och för att jag så gärna vill skriva ett blogginlägg, och nästa vecka ska jag sitta in på kvällen med både internationella utskottet och utbildningsutskottet, inte för att det är tråkigt utan för att det är roligt. Som om inte det vore nog så hade jag en extra lång arbetsdag igår. "Jaha, men då var det väl tråkigt igår i alla fall", säger ni, "för ett jobb är ju alltid tråkigt. Annars är det inte ett jobb!". Men igår var det också roligt, för då var det mässa för nya internationella studenter.

Jag och info-Magnus begav oss helt enkelt till ett smockfullt Ekonomikum för att dela ut saltlakritsgodisar och för att locka nya medlemmar till kåren. Det senare gick lysande, de flesta tillfrågade gick med utan vidare övertalning men de var lite mer tveksamma till det svenska reklamgodiset (det hjälpte nog inte att jag marknadsförde det som en udda svensk smak). Jag gillar mässor. Inte att gå på dem alltså, det är inte kul, det är roligare att stå och dela ut saker. Det dyker upp massvis med människor, och man får försöka att ge dem diverse godisar och annat gratis, samtidigt får man prata lite med människor i ett speed-datinglikt format.

Om du trodde att en studiebevakare bara håller på med möten och formalia och tycker att det verkar som att jag inte gör mitt jobb, så behöver du inte oroa dig. Idag var det nämligen dags för årets första möte med Naturvetenskapliga utbildningsnämnden, en nämnd som vid första anblick kan verka som själva sinnebilden av tråkbyråkrati. Timmeslånga möten med månghundrasidiga handlingsmonster som lovar att det ska diskuteras skiljetecken och ordval så det står härliga till. Det verkar kanske som ganska tråkigt för den oinitierade. I verkligheten är det kul eftersom man lär sig en massa saker. Den här gången hade till exempel Staffan Andersson med sig detaljerad och stundvis förvånande statistik om studenters upplevelser av sin utbildningssituation. Tycker man inte att det är roligt så får man i alla fall fika. Och det är ju kul, så oavsett hur man ser på det så är det faktiskt kul.

Nu trodde ni kanske att jag bara sitter på jobbet och jobbar hela tiden, men det är bara en tillfällighet att jag sitter här och kvällsjobbar, en vacker dag ska jag ta kompledigt-sovmorgon och firskvårdsdubbeltimme. I morgon till exempel, men då får det bli en lite kortare sådan, för jag har ju TUR på förmiddagen.

Det är alltså inte alltid som man förväntar sig att det ska vara på ett kontor. Ibland är det verkligen tråkmöte på tråkmöte, ibland är friskvårdsdubbeltimmen inte två timmar lång, men i de flesta fall är det i alla fall ganska roligt.

Visste du att...

Kategori: 

...UTN sitter med och anställer alla lärare på TekNat-fakulteten?

Vi har lite bloggmani här på kontoret och idag tänkte jag skriva om en viktig instans i mitt arbete, anställningsberedningen. I anställningsberedningen (AB) så bereder vi anställningar (alltså precis som det låter). Inför de flesta mötena med AB är det ganska mycket att läsa, alla som söker en tjänst ska skicka in minst runt 10 sidor – oftast mycket mer. Och om det är ett par sökande för varje tjänst och ett par ärenden så kommer man ganska lätt upp i en rejäl lunta papper. Som tur är så finns det alltid ämnesrepresentanter där som kan svara på det mesta som man inte har koll på – typ om sökandes forskning håller måttet osv. – helt enkelt sånt som är svårt för mig att förstå.

Men det mest fantastiska med AB är att vi studenter får vara med och rekrytera framtidens föreläsare, på så sätt kan vi se till att vi har bästa möjliga pedagoger vid tavlan. Jag har tyvärr ingen fin blid från AB så det får vi leva utan.

Puss och kram!   

Tillbaka till verkligheten

Kategori: 

Hej mamma! (Hon brukar läsa bloggen)

Det var ett tag sedan jag bloggade, men nu har jag varit hemma i Värmland och hittat inspiration. Då tänkte jag passa på att blogga lite om vad jag gjort under påsken. Och visst passar det bra att blogga om det bästa jag vet, golf!

Banan hade tyvärr inte öppnat hemma i Kristinehamn, så jag och en polare fick sätta oss i bilen och åka till grannkomunen Degerfors för att få spela årets första runda. Skicklighet är en färskvara - och det får man kvitto på varje vår - men 83 (45-38) slag (+11) får jag väll se som helt okej. Skamgränsen ligger väll på 80 slag egentligen så... Men jag lyckades rulla i två birdies i alla fall, så lite vass var jag ändå. Men scoren spelade väll egentligen ingen roll, jag var så glad av att vara ute på banan och spela ändå! (jag tror det är så här kor känner när det är kosläpp). Jag kan även tillägga att årets pro v1x är en fantastisk boll och en väl värd investering. 

Resterande dagar så var det en del firande med släkt och så, så att det blev tyvärr inga mer rundor. Spenderade dock ganska många timmar på ranchen på hemmabanan och filade på tekniken. Träningsvärken är oundviklig och brutal. 

Obligatorisk golfbild från ranchen på Kristinehamns GK

Sidor

Prenumerera på RSS - Studiebevakare med utbildningsansvar (naturvetenskap)